Ordens påverkan.
Som vanligt är jag dålig på att uppdatera.. livet har varit lite turbulent den senaste tiden.
Nåväl, som ni vet så blev inte detta året som planerat, eftersom jag fick avsluta mitt resande pga COVID19. Sjukt tråkigt eftersom jag planerade att göra 1 sommarsäsong och 1 vinter säsong till innan jag skulle ta tag i studierna.
Istället blev jag ju hemskickad och har sagt upp mig från tui, då jag haft annat jobb under sommaren & idag började jag min fasta tjänst som personlig assistent! Det känns skönt att slippa oroa sig inför inkomst nu när jag har fått en fantastiskt fin lägenhet i Kristianstad som jag trivs superbra i. Så där kommer jag minsann bo sålänge jag kan.
Jag har funderat lite.. ovanligt va?
Det är så många gånger jag skulle vilja säga till människor runt omkring mig hur deras beteende och handlingar påverkar andra. För visst gör det de? Lögner... varför alla dessa lögner? Försöker man bädda in sanningen i en lögn för att det ska kännas bättre? Fast gör det verkligen det? Att sedan omvända något väldigt dumt du gjort till att det är den andras fel och därför gjorde du på det sättet? HÖR NI HUR SJUKT DET LÅTER?! Jag har varit påväg många gånger att berätta för folk hur illa dem beter sig. Men jag orkar inte det längre, för det gynnar inte mig. Det jag har att säga till sådana inskränkta människor går bara rakt igenom, så det hade varit mer givande att prata med en vägg.
Vi säger saker ibland som vi tror andra vill höra. Men hur givande är dem orden utan mening? Jag tycker det är fegt att inte stå upp för sig själv och vad man känner. Jag har själv problem med det ibland, då jag oftast är för snäll och blir "överkörd" av den andra personen. Det är ett av alla mina anpassningsproblem bland människor. Jag inser i alla fall mina brister, gör du? Att göra det och försöka jobba på det är en bit mot rätt riktning.
Vi har ingen äganderätt på någon annan människa. Vi kan inte välja vilka dem vill umgås med, hur dem pratar inför sina föräldrar, hur dem beter sig i en relation, vad den ska äta eller inte. Ja ni fattar. Så det vore ju orimligt om vi skulle kräva att någon annan måste tycka om oss? Vi klickar inte med alla, så är det bara. MEN att värna om dem personerna som man kommer bra överens med är viktigt, i vilken relation det än gäller.
Jag har varit påväg många gånger att sjunka till samma nivå som personen jag har problem med. Suttit och skrivit saker för att sedan radera och sudda ut. För när jag sitter där så slår det mig. Gynnar detta verkligen mig? Jag är en större och bättre människa som inte beter mig på det här sättet som jag personligen ogillar. Varför lägga energi på någon som redan är borta ifrån mitt liv? Som den personen själv har valt? Därav väljer jag att inte låta.den dumma delen av mig ta över, för den gynnar ingen. Och jag vill ha en ljus och go karmabox, ingen mörk och dyster om andra.
Anledningen att jag överhuvudtaget bryr mig över hur andra beter sig.... är för att jag är så trött. Jag är trött över att bli behandlad respektlöst. Att andra tar sig friheten att leka med mina känslor, när jag har så svårt att styra dem själv. Bara lägg av. Tänk efter en extra gång! Så kanske vi slipper ha inställningen att alla är idioter innan motsatsen bevisas... ska vi säga så?
Tack & hej för mig 👋🏻
