Visioner
Jag ber om ursäkt för min dåliga uppdatering.. nu är det den 18 april och vi blev hemskickade tidigare ifrån Gran Canaria pga Corona viruset. 😔 Imorgon skulle jag påbörjat mitt nya äventyr till Cypern, Ayia napa för en sommarsäsong. Men det blev tydligen
ändrade planer.
Krångligt, minst sagt att komma hem. Jag känner mig som en besökare i mitt eget land. Jag har ingen "fast" punk som jag kan kalla hem. Eller mitt hem rättare sagt. Jag har ingen lägenhet, ingen bil, inget fast jobb och ingen egen "trygghet"
här hemma längre, vilket jag saknar.. Så mycket. Jag saknar att vara självständig och ha mitt. Jag har bråkat med TUI angående mitt kontrakt. Jag har inte skrivit på mitt kontrakt till Cypern men ändå är jag fortfarande på kontrakt i Spanien
på obestämd tid, trotts att jag skulle lämna Spanien den 16:e april? Så jag har bökat runt med A-kassa för att få en ersättning under tiden jag varit arbetslös här hemma, men dem behöver ett arbetsgivarintyg som dem inte vill ge ut pga att jag tydligen
fortfarande är under kontrakt 🤦🏼♀️ Så att få ersättning ifrån förbundet man betalat för sedan 2012 känns jävligt lång iväg.
Ni känner ju mig, jag kan inte sitta sysslolös hur länge som helst så jag har hittat mitt sätt att underhålla mig. För jag kan inte sitta på min röv hur länge som helst innan jag klättrar sönder på väggarna.
Positiva saker med att vara hemma är att jag är med min bästa vän som dessutom välkomnade mig hem till sitt och Joels hem med öppna armar. Hannah, den bästa delen av mig själv. ❤️
Umgås med familjen, kvalitetstid med dem. Dessutom har jag även träffat en kille som jag dejtar, en kille som vi kan kalla för kakan. En väldigt genuin och omtänksam kille som aldrig skulle göra mig illa, av den känslan jag får av honom.
Vi är olika på många sätt, men ändå klickar vi bra. Jag tycker det viktigaste är att acceptera varandras olika åsikter och att man är olika sol individer. Då kommer man långt enligt mig. ☺️ Jag har även fått äran att lära känna massa nya människor
genom mina nuvarande vänner, som förgyller min tillvaro.
Eftersom jag inte har någon lägenhet att betala för just nu så tänker jag att jag eventuellt kanske skulle investera mig i en bil. Jag vet inte om det är världens bästa idé eller inte. Jag vet bara att det skulle underlätta till 1000 just nu, så jag kan
ta mig till olika ställen utan att vara beroende av någon annan. Om jag så skulle få köpa en skruttig gammal bil som funkar för en billig peng, eller privat leasing. Om jag ens kan det iom denna soppan jag är i just nu... det kan med sätta käppar
i hjulet.
För jag känner just så, att jag är beroende av andra. Att jag ibland blir en börda, stör folks vardagsliv genom att bo där tillfälligt. För att underlätta genom att kunna ta mig till min sysselsättning bland annat.
Ber om ursäkt för ett luddigt inlägg. Mitt huvud är luddigt, jag vet vad "jag vill"... eller jag vet ingenting? Önskar ibland att livet kunde sluta ge mig så många valmöjligheter. Kunde det inte vara vara en enkel rak väg ibland? Varför
ska allt jämt bli krokigt och varför tänker man alldeles för mycket? 🤷🏼♀️ Önskar att man ibland kunde ha någon som tar beslut åt en istället. Vad livet vore lättare då.
Nu ska denna trötta luddiga tjejen krypa ner under täcket. Kansks man jag lyckas somna idag, om inte allt snurrar runt som vanligt 😬 Alla måsten, alla krav, alla förväntningar osv...
Godnatt! 😴
