Jamina

Hej allihopa! 😊

Lördag idag och solen skiner. Det är redan den 21 december och tiden springer iväg här nere på Gran Canaria. Jag är glad att spendera julen här nere så man slipper kylan, vi har väl ändå 23 grader varmt på dagtid i alla fall. 😀 Ska väl se om man kan ta sig en solning på julafton när vi alla bara jobbat halvdag 😉

Jag kommer dela med mig av positiva och negativa saker nu.

Jag börjar med det positiva!

 

Som ni vet har jag sökt in till sjuksköterska hemma i Kristianstad bland annat. Jag kom inte in, men jag har en ganska så bra reservplats så det finns en CHANS att jag kan komma in. Jag ligger på plats 12 med mina betyg, och dem brukar ta in 13 i den urvalsgruppen. Sedan ligger jag på plats 6 med mitt högskoleprov och antalet sökande som vanligtvis blir antagna i den gruppen är 21 st. Så förhoppningsvis kanske jag börja studera till Sjuksköterska nu till våren hemma i Kristianstad! 😊 Jag har sagt från början att om jag kommer in på mitt förstaval så ska jag ta den chansen, eftersom jag har sökt in i 3 år men inte kommit in. Även om jag trivs med mitt jobb just nu och älskar att uppleva världen. Så ska jag bara ta mig 3 år för att slutföra mina drömstudier ☺️ Kul va? Hoppas ni håller tummarna för mig. Jag ringde CSN och dem sa att jag skulle skicka in en begäran redan nu angående studiemedel och om det inte skulle bli aktuellt skulle jag ringa dem angående detta. Så jag har gjort det, jag har även varit en bra medarbetare och berättat för min manager att jag kanske kommer in via reserv på skolan. Hon var helt okej med detta och det känns skönt, eftersom jag var nervös att berätta det för henne. Trodde nästan att hon skulle ge mig sparken. Haha 😂

 

Som många av er vet är jag en genomsnäll person som är väldigt kärleksfull. Personer jag tycker om har jag en hög prioritet på. 

Ibland träffar man RÄTT person, men i fel tid. Hur vet man tänker ni? Ja, det är vad hjärtat berättar för dig. Man vet att det känns rätt och man kan se en framtid med personen... men tiden är fel, väldigt fel för just då. Jag blir så fruktansvärt trött på mig själv i många situationer, att jag är så godhjärtad som jag är. Jag tror alltid gott om folk och gör allt för att kunna hjälpa till så mycket jag kan, vänner, relationer, familj osv.. även om det egentligen kvittar vad jag säger eller gör.. för just i stunden när det är skit för någon annan är det inget som spelar någon roll vad man säger. Men det viktigaste egenskapen jag har är att jag ALDRIG ger upp. Och jag lämnar INGEN, när dem har det dåligt. För vem är jag om jag ser någon jag bryr mig om gå ner sig totalt? Jag finns alltid där för alla som betyder något för mig. Jag kan kämpa för det jag vill ha för att jag vet att det är något jag vill. Jag kan även släppa taget om folk, för jag inser att personen inte är bra för mig. Men det är en stor skillnad på att tex släppa taget för att man insett att man inte vill mer, än att bara ge upp. Jag ger inte upp, inte uppväxt med att ge upp. Hur svåra jävla vägar jag utsätts för tar jag mig igenom skiten ändå, med näbbar och klor. Jag har bara accepterat att jag måste kämpa extra hårt för det jag vill ha, för inget kommer på ett silverfat till mig. 🙅🏼‍♀️

 

Jag har varit i många destruktiva förhållanden, alla har inte varit det men många.. jag har blivit psykiskt nedtryckt med ord som ”Fattar du hur värdelös du är? Tro inte att du kan få någon annan, för du ser ut som skit.” Till att faktiskt fysiskt göra mig illa. Saker som börjar med ”ett skämt” men slutar med märken på min kropp. Jag skriver detta med gråten i halsen, för jag har inte berättat detta förut för så många.. men kanske är detta en insikt i varför jag är som jag är? Varför jag har svårt att ta till mig komplimanger eller varför jag har svårt att lita på vad folk säger. Man ser inte alltid var som försiggår bakom stängda dörrar.. och jag kommer inte gå ut med några namn. För det spelar ingen roll. Jag kan ofta få höra ”När ska du träffa någon?” ”Varför kan du aldrig behålla någon?” ”Jaha, varför fungerade det inte med honom då?” ”Du borde inte lämna ut dig för snabbt.” Bla bla bla..  Eller liknande. För det första, jag är en sådan person som går in helhjärtat i relationer. Jag gör allt i min makt för att lita på personen och jag tror ju att personen är den som visar sig från början. Och dessutom är jag för gammal för att leka runt, och går in med inställningen arter något seriöst. Återigen godhjärtad. MEN, jag är stolt över att jag är jag, även om det har krossat mig mycket, så är det sådan här jag är. Och för det andra.. well, vissa personer fungerar man helt enkelt inte med när man lär känna dem. Även fast jag oftast är den som försöker se allt som positivt och tänker ”Äsch, det var bara en sak han sa på fyllan. Han är en fin person egentligen” och kämpar för personer som kanske inte är värda det egentligen, nu när man tänker efter nu i efterhand. 

 

Men så gör jag just det, jag kämpar. Dock brukar det alltid sluta likadant. Dem brukar prioritera bort mig, sluta svara, ignorera, lägga ut stories på sociala medier hur dem kysser någon annan... och kysser man någon annan eller är med någon annan samtidigt som man är med mig, så vill man helt enkelt inte vara med mig! Alla kan vi ha perioder i livet där vi inte orkar prata med andra hela tiden, såklart. Men då kan man faktiskt förklara det för dem man bryr sig om, som många dock inte gör. Men aldrig har någon avslutar det med mig. Jag blir tvingad att göra det själv för personern inte har kulor nog att göra det. Dem vill göra det, men vågar inte. Kanske har dem dåligt samvete för att dem har ”lurat in mig” i något som dem egentligen inte hade avsikt för? För ibland säger man allt den andra vill höra, bara för att få komma personen nära. Och efter det är dem nöjda och börjar göra de där olika stegen. Det.slår.aldrig.fel.

 

Kan vi inte bara ta vara på varandra? Gör någon dig glad, va med den personen. Vi borde visa att vi uppskattar varandra mer än vad vi gör. Det finns så många olika sätt att berätta för någon att man bryr sig om dem, tycker om dem, gillar hur dem är osv. Men vi är dåliga på att säga det, jag vill i alla fall bli bättre på det. För finns det något som är bättre att höra än att någon annan tycker om dig för den du är och det du gör? För mig betyder det världen. 😊

 

Jag vill inte påstå att jag är en svår människa. Det ända jag begär är ärlighet, respekt, inte bli bort prioriterad och att bli behandlad bra. Är det för mycket att begära egentligen? 🤭