Jamina

Hej allihopa!

 

För det första! Så jag har gjort världens sjukaste grej... jag lovar att jag ska berätta mer när jag har fått saker bekräftade. Men det ska bli så kul!! 😉

 

För det andra, visst är det märkligt? Ibland svävar man ut i sina tankar och visioner och skapar sina egna små problem. Just nu mår jag allmänt bra och det känns himla bra med tillvaron. Ändå ska min förbannade hjärna skapa sina egna små bekymmer. 

Idag på siestan tillexenpel så hade jag en härlig sol stund med Louise, sedan gick jag upp för att ta det lugnt och kolla på en film. Då började huvudet snurra....

tankarna som hemsöker mig är om framtiden. Jag känner mig stressad och orolig för framtiden.. eftersom det skrämmer mig litegrann. Den är ovis? Jag vill börja plugga, men när? Vad vill jag ens bli? Är jag 100% säker på att jag vill bli sjuksköterska tillexempel? Går det att ändra sig? Ibland känns det som jag vandrar runt i en dröm (vissa tillfällen en mardröm) utan att faktiskt veta vad jag vill bli eller vem jag vill bli och utan att veta vilket syfte jag har.

 

Jag är lite skrämd att komma tillbaka in i gammal vanor, så som vardagen hemma i Sverige.. samtidigt som det faktiskt är det jag vill, någon gång. Men jag vill dela min vardag med någon, för att det ska bli mer genuint och inte kännas som något dumt hamsterhjul. Såklart klarar jag mig själv också, men det är bara känslan av att man vill dela sin vardag med någon. 

 

Jag är garanterat långt ifrån själv att tänka dessa olika tankar, men mitt huvud påverkar mig ibland negativt. Jag bli uppstressad för saker som jag inte kan styra över just precis nu, för jag vet att allt löser sig och saker kommer när det kommer. Men när det kommer till att snart behöva ta beslut så är jag redan stressad och det är liksom 3 månader dit?! Varför ska jag göra det så svårt för mig själv... livet tar väl inte slut bara för man väljer en annan väg? Det är väl ett nytt kapitel som man ska ta lärdom av och engagera sig i, för att så småningom faktiskt bygga en karriär inom det. 

 

Ibland önskar jag att andra skulle ta beslut åt mig istället, för jag kan lätt bli splittrad. Lite impulsiv i saker som jag får för mig, och när jag väl är där visar det sig att det andra jag höll på med va mycket bättre tex. Jag kan bli så trött på mig själv, men jag har mer förståelse för mig själv nu än vad jag hade för 10 år sedan.. (läste igenom en av mina gammal bloggar) och då var det en sådan ovisshet i vad som händer med mig. Jag har lärt mig att hantera mina egna tankar, mycket bättre men inte helt. För visst är väl det charmen med människor? Att våra tankar är fria och får oss att känna även om det kan vara jobbigt ibland. 

 

Detta kanske blev ett luddigt inlägg, men det är ungefär så det är just nu i mitt lilla blonda huvud. Det går över, saker löser sig... men vill få ur mig det!

 

Uppdaterar snart igen. Puss & kram!