Jamina

Tisdag kväll.

 

Här sitter jag ihop krupen i soffan till grey's och med gråten i halsen. Har umgåtts med Aleq idag på stan, jag hittade den perfekta nyårsklänningen för i år. Trots en bra dag på stan har det ändå varit en dålig dag.. i mitt huvud främst. Idag har jag ångest! Jag kan inte kolla mig själv i spegeln ens... för min spegelbild ser ut som skit. Det var länge sedan jag kände det såhär mycket. Jag antar att det egentligen är mitt eget fel iom att det har blivit en del festande på senaste tiden. Men och andra sidan? Vad ska man annars göra som ensam med singelvänner? Det är såhär vi gör. För att göra något roligt i denna staden. 

 

Japp, det sätter sina spår. Jag har antagligen gått upp 1000kg känns det som. Mina armar ser ut som lår (i mina ögon) min mage dallrar, putar och mitt ansikte är en boll. Så känner jag ungefär, för att beskriva det lätt. Men jag försöker röra på mig så mkt som möjligt och har börjat tänka mer på vad jag stoppar i mig. Varför ska det vara så förbannat svårt att acceptera sin kropp och hur den ser ut? Jag har ändå gått ner så sjukt mktvi vikt sedan tonåren. Vägde runt 90 kg... och nu kanske 60 isch? Varför ser JAG inte det?!?!?!🤔  Hatar mitt eget huvud ibland. För ofta nu mera. Jag vill vara nöjd, stolt och må bra! 

 

Förutom det här så har jag mått ganska bra faktiskt. Jag har känt mig lättad, lugn och trygg bland mina vänner. Ingen bakomliggande jagande tanke på nån som skapar oro. Stillsamt och skönt i själen för tillfället. Min kropp är ängslig och förvriden pga min ångest men det är de. Jag försöker! Ibland är det allt vi kan göra... någon gång kommer jag acceptera mig för min kropp och hur sen ser ut. Någon gång.... varför kan man inte bara vara nöjd? Träna för sitt sinne? Slippa hetsa med gym, löpning, pw, crossfit osv för att bli smal som "alla andra". Jag vill göra det för att må bra i huvudet. That's all. Jävligt komplicerat tydligen.

Piss är vad det är🙄 Hörs snart, förhoppningsvis mer positivt.